1-22 INTEGER VITAE
AUDIO .....................................
An galantòm che 'l fa nén mal a 'nsün ià nén abzògn dal lànci che iàn i mòru o dl'arc e dla farétra pién'a, Fùsco, ad fréci 'nvelenà. Che 'l viàgia püra antàl dezèrt ad Lìbia o 'nti regiòn dal Càucazo selvàgi o 'nti tèri che 't cüntu tànti stòrji, traversà da l' Idàspe. Parchè, sta sénti lònche l'è capitàmi. Mnu stàva là 'n Sabìn'a dénta 'n bosc, sénsa pinsé i cantàva la mè Làlage, quand lì davànti iù s'ciaràmi 'n luf. E bén, l'è scapà vìa. L'éra na bèstia che nànca là an Dàunia a crës anti cùi bosc tant s'cias ad rul e nànca antàl dezèrt a dla Numìdia che ià i pü gros leòn. E donc, bütèmi an cùli tèri gràmi ch'iàn nanc d'istà na stìsa d'àqua o d'ària o an cùli part dal mond ch'iàn sémp la nébia o 'ndùa 'l sul al pìca ansàl tèri che iàn nànca na cà, mi daspartüt ai cesrù mài 'd cantè la Làlage e lònca 'm pias ad lé: al bèl rìdi e 'l bèl parlè.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Integer vitae scelerisque purus
Non eget Mauris iaculis neque arcu
Nec venenatis gravida sagittis,
Fusce, pharetra,
Sive per Syrtis iter aestuosas,
Sive facturus per inhospitalem
Caucasum vel quae loca fabulosus
Lambit Hydaspes.
Namque me silva lupus in Sabina,
Dum meam canto Lalagen et ultra
Terminum curis vagor expeditis,
Fugit inermem,
Quale portentum neque militaris
Daunias latis alit aesculetis
Nec Iubae tellus generate leonum
Arida nutrix.
Pone me pigris ubi nulla campis
Arbor aestiva recreatur aura,
Quod latus mundi nebulae malusque
Iuppiter urget;
Pone sub curru nimium propinqui
Solis in terra domibus negata:
Dulce ridentem Lalagen amabo,
Dulce loquentem.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

.
 

 

No need of Moorish archer's craft
To guard the pure and stainless liver;
He wants not, Fuscus, poison'd shaft
To store his quiver,
Whether he traverse Libyan shoals,
Or Caucasus, forlorn and horrent,
Or lands where far Hydaspes rolls
His fabled torrent.
A wolf, while roaming trouble-free
In Sabine wood, as fancy led me,
Unarm'd I sang my Lalage,
Beheld, and fled me.
Dire monster! in her broad oak woods
Fierce Daunia fosters none such other,
Nor Juba's land, of lion broods
The thirsty mother.
Place me where on the ice-bound plain
No tree is cheer'd by summer breezes,
Where Jove descends in sleety rain
Or sullen freezes;
Place me where none can live for heat,
'Neath Phoebus' very chariot plant me,
That smile so sweet, that voice so sweet,
Shall still enchant me.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Chi vive onestamente senza violenze
non ha bisogno, Fusco, di lance
africane, di archi o di faretre gonfie
di frecce avvelenate,
quando si avventura lungo le Sirti
assolate, fra i monti inospitali
del Caucaso o nelle terre lambite
dal favoloso Idaspe.
Davanti a me, vedi, mentre inerme
vagavo senza pensieri oltre i miei confini,
cantando la mia Làlage nella selva
sabina, è fuggito un lupo,
un mostro che nemmeno nei querceti
che ricoprono le Puglie piú aspre
può vivere, o nascere nei deserti dell'Africa,
in questa terra di leoni.
Ponimi pure in una pianura sterile
dove mai tepore estivo sfiora la natura,
in quella parte del mondo soffocata
da nebbie e uragani;
ponimi in una terra resa inabitabile
dal sole troppo vicino con il suo calore:
amerò Làlage che parla dolcemente
e dolcemente ride.